På senaste har den varit lite tyst. Jag har fått forcera fram något att skriva. Kanske för att det varit för mycket annat med jul och affären och familjen.
Men nu den här morgonen satte den plötsligt igång igen. Började prata om vintern och vitaminer och örter mot influensa. Att man inte ska gå på eller hetsta upp sig över skräckrapporter om monsterinfluensor.
Jag älskar den där rösten.
Det betyder att jag börjar bli mig själv igen efter hela Oikos-öppningen!
Nu ska jag äta frukost, en riktig frukost med örtté och grapefrukt och rågbröd.
Inte bara kaffe.
Jag lovade mig själv att 2012 ska bli mitt hälsoår. Året då jag tränar flera gånger i veckan. Det är så jäkla kul. Jag har inte tränat någonsin i mitt liv. Alltså aldrig.
Ingen sport, inget.
Men nu har jag tagit upp det, och jag har kommit ganska långt. I förrgår Tränade jag kondition och styrka i 30min, därefter Yoga i 30 min och därefter Zumba i 1 1/2 h. Men Zumban var inte så hård för jag höll på att lära mig stegen bara.
Tränar när barnen gått och lagt sig med olika videos. Hur bra som helst.
Det här med Zumba är verkligen en utmaning för mig på ett mentalt plan. Jag är INTE nån zumbamänniska. (Har jag intalat mig själv)
Om ni förstår vad jag menar. Jag är extremt "svensk" i mina rörelsemönster. Så att stå och puta med rumpan och slänga med armarna i nån sorts salsa/caribbean/gettohiphop-style känns sjuuuuukt jobbigt.
Hela min själ skrek NEJ när Zumbainstruktörerna skuttade fram å tjoade "Whats you flavour giiirl? Show me what you got! Uh-Oh, watch out now, here she comes!"
Jag rodnade inför mig själv när jag skulle stå med benen brett isär och luta mig framåt och puta och skaka och hålla på.
Jag var så himla nära att stänga av dvdn när jag insåg att det är precis Zumba jag ska träna. Just för att det känns så pinsamt och främmande. Det är inte normalt att det känns SÅDÄR motbjudande. Jag fick också lite kräk-känslor av att de var så extremt käcka. Men sen insåg jag att det är nått i mig som gör att jag stör mig på det.
Varför ska dom inte vara käcka? Varför?
En enorm tröskel att kliva över. Jag tror att den dan jag kan gå till ett Zumba-pass och dansa helt ohämmat så har jag åstadkommit något extraordinärt i utvecklingen av min personlighet.
Varför skulle inte jag kunna dansa sådär? Mental blockering.
Jag blev inspirerad av hur jobbigt det kändes att röra mig på det där sättet. Röra mig, på ett visst sätt. Rör mig gör jag ju hela dagarna, men nej, nej, inte röra sig sååå.
Det känns inte jobbigt att göra aerobics så whats it about?
Som fin flicka är det kanske inte riktigt okej att så bredbent och skaka på rumpan samtidigt som man skrattar och blir stark?
Fick mig att fundera över alla andra områden i mitt liv där det finns hemliga stop-skyltar helt utan anledning?
Det ska jag fundera igenom ORDENTLIGT!
6 kommentarer:
Haha, känner exakt samma sak. Jag var och tränade på Sats och när instruktören sa att vi skulle ställa oss bredvid någon och typ skakdansa nära mittemot och titta den i ögonen fick det vara nog, jag flydde ut ur salen snabbt som ett skott. Men ja, jag borde väl också träna upp den delen, I guess.
Däremot käcka människor - alltså, det är verkligen bra att de är glada och nöjda, och det är inget fel med att vara POSITIV, men KÄCK, nä, alltså! Har aldrig träffat en enda människa som någonsin sagt något intressant eller i närheten av djupt och samtidigt varit käck. I mina ögon är käck detsamma som en glad och präktig idiot. Förlååååååååt. Som sagt var, positiv är en annan sak. Får rysningar bara av ordet käck. BLÄ! Ska försöka hålla mig från att räkna upp käcka kända personer. ;P
Träningstips: simning. Förvånande effektivt. Första gången hade jag träningsvärk verkligen överallt, till och med i vaderna som man inte tror att man anstränger så mycket. Blev väldigt snabbt fast av att simma.
Och yoga är great!
Fan, läser igenom vad jag skrivit nu och nu låter ju JAG helt käck. Hjälp.
Hahaha jag vet. hu. Käcka kändisar, alltså jag brukar sitta och vråla hemma över vissa. Det roliga är att min kille jobbar nästan bara med att prata med "kändisar" varje dag. När han kommer hem och berättar vem han spenderat dagen med asså, hahaha jag önskar jag fick vara en loppa i hans ögonbryn ibland.
Jag ljög i inlägget inser jag! Jag simmade tre gånger i veckan hela min graviditet med första barnet.
Men jag pallar inte med det nu när jag är kemikalieskygg, att sänka ned hela min kropp i en bassäng full av klor. Hu! Önskar det fanns "rena" bassänger. Eller att jag bodde varmt med friskt utomhusvatten, då skulle jag simma varje dag!
Från emma alltså, inte bokbloggen. Blir gaelen!
/EMMAA
Oj, ehe, har aldrig tänkt på att klor kunde vara skadligt. := Eller, det är ju knappast något jag skulle inmundiga, men har aldrig tänkt på dess närvaro i bassängen. Fan också!
innehåller inte vanligt kranvatten en massa klor??
Det vet jag inte, har inte läst på om kranvatten. Men kan inte tänka mig att det rör sig ens om en procent av alla obskyra mängder som de häller i poolvatten.
Skicka en kommentar