fredagen den 30:e september 2011

Alla förtrollade ord... En skattkista!

Nu har jag läst ut den här periodens böcker.
Har haft ett så lyxigt jobb den här veckan att jag kunnat läsa 5 timmar om dagen.
Varje bok har fler boktips och referenser i slutet... Ser hur boklistan blir längre och längre. Plus att jag kommit på minst fyra böcker till av mig själv som måste med.

Det är så himla roligt!

 Fattar inte att jag suttit på facebook och vid amerikanska sitcoms när det finns en hel värld av kunskap, spännande tankar och annorlunda livsuppfattningar att ta del av.

Jag mår så bra av att läsa.

Att lägga undan mina fördomar och åsikter om politik och religion och kultur och bara läsa, ta del av, bilda mig.

 Idag är jag så otroligt glad och tacksam över att leva i ett land där vi har bibliotek och över att jag är läskunnig! Hurra för det!

torsdagen den 29:e september 2011

Living Green Beauty & Fashion + Låt mig presentera min käraste!

Igår var jag som sagt på event hos LivingGreen.se, alltid lika inspirerande och trevligt!


Det bjöds på ekologisk cava och eftersom vi inte ätit middag och eftersom det var så trevligt och gratis så gick det kanske 30min innan det sa pang i mitt huvud och jag var aspackad.
På vägen hem glömde jag min fantastiska goodiebag på tunnelbanan, men lyckligtvis ropade folk efter mig så jag hann springa in och rycka den.

Annars hade jag gått miste om allt det här fina, finns det nåt bättre än en riktigt generös goodiebag? Det går upp mot julafton alla gånger!



Klara och jag, vet inte varför kameran ville låtsas att jag är rödhårig. Grymt snyggt, men som ni ser på bilden under är jag f-a-k-t-i-s-k-t blond. 


Edit Künslicher som startat Living Green är alltid så himla vacker 
och utsrålar så mycket glädje och energi! Gå med i Living Greens klubb så blir ni också bjudna på såna här fina event. 


Nvey Eco var där med sitt suveräna smink och la fin make-up på gästerna. 

Jag, full i min riktiga hårfärg. (ja, den är färgad förstås, men ni förstår vad jag menar )

Det här är Klara Larsson-Jones. ♥ 

Min... jag vet inte riktigt vad jag ska kalla henne faktiskt. En av mina allra käraste bästaste vänner och min partner! Det är jag och Klara som ska öppna salongen ihop. (Nu får jag äntligen säga det eftersom hon sagt upp sig från sitt förra jobb nu) Jag har velat jobba med henne ända sedan jag lärde känna henne. Vi träffades på utbildningen på Axelsons till Ekologiska hudvårdsterapeuter. Första dagen på utbildningen så tittade vi på varandra bland alla nya kurskamrater och på en gång kändes allt så självklart och roligt och rätt. 
Vi började drömma redan för ett och ett halvt år sedan om att starta något  men tiden var inte mogen... men nu äntligen!

Klara är fantastiskt duktig på ekologisk hudvård, hon ger underbara behandlingar och är den finaste, trevligaste, smartaste man kan tänka sig. 

Jag är SÅ jävla glad för att vi ska göra det här tillsammans! ♥ 

tisdagen den 27:e september 2011

Längesen, så längesen..

Jag har inte bloggat för jag jobbar heltid som vikarie den här veckan och har förutom det varit supertrött de senaste dagarna. Det är mycket anspänningar den här tiden innan jag vet exakt hur det blir med allt. När jag har nycklarna till lokalen i handen så kommer jag nog spy av lättnad.

Men imorgon ska jag på Living Greens skönhetsevent. Det kommer bli superkul! Jag får berätta mer när jag varit där.

Jag tycker för övrigt att alla, även ni som inte är med i bokcirkeln ska läsa "Du kan hela ditt liv" av Louise L Hay. 


Nu måste jag sova... sooova. Som jag älskar att sova. 

torsdagen den 22:e september 2011

Syrliga godissnören och äppelchips!

Jag fick världens godaste godis av min kompis i måndags. 

Såhär gör man det:
Skala massor av plommon. Det behövs många!
Ta bort kärnorna och langa ned alla i en mixer.
Mixa ihop allt till en sörja och häll ut på en plåt.
Sätt in i ugnen på 50 grader i massa timmar, kanske åtta (eller mindre).
Ta ut hela härligheten, klipp i långa smala snören, platta fyrkanter eller vad ni gillar bäst.
Ät dom naturella som sega, syriga godisar eller rulla i ekologiskt socker.

SÅ JÄVLA GOTT!


Varför inte öka på lördagsgodiset med äppelchips när ni ändå håller på?
Gör äppelskivor och lägg på en plåt med samma princip som ovan. Fast min kille som är den som gör såna där husliga saker brukar ta 75 grader i kanske fyra-fem timmar. Tills de blir riktigt knapriga. (Jag måste skriva att det är han. "Du får inte säga i din blogg att det är du som gjort dom och ta åt dig äran!")
Jagskullevälaaaaldrig....


Det blir hursomhelst också asgott!

Rosor från Urban Gattzén!

Av en slump vann jag ett jättevackert fotografi i en tävling på facebook.
Det är en man som heter Urban Gattzén som tagit det och han driver också Gattzén Consulting AB där han hjälper företag att utvecklas och förändras till det bättre.
Jag har aldrig anlitat någon konsult, men om jag någon gång behöver kommer jag definitivt ringa Urban. Hans texter på företagssidan är så fina:

"Jag inspirerar och vägleder entreprenörer. Genom att föreläsa om egna livserfarenheter kan jag förmedla ett trovärdigt budskap om individens egen förmåga. Att våga gå utanför sin trygghetszon är en viktig faktor, vilket också budskapet om balans i vardagen är. Med målmedvetenhet och engagemang sporrar jag till förändring."


Jag gillar hans sida på facebook och där får jag alltid en massa bra citat och tankar. 
Till exempel:


Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling.


Förmågan att idag tänka annorlunda än igår, skiljer den vise från den envise.


Det enda varaktiga misslyckandet är att misslyckas med att
dra lärdom av sina misstag.



Kunskapen att leva når man bara genom att acceptera livet som någonting större än ens egen förmåga att förstå.


Vi ansvarar inte bara för vad vi gör
utan också för vad vi underlåter att göra.



Dessutom tar han fantastiska naturbilder och jag vann som sagt en. Jag valde den här:




TACK Urban! 
Både för vinsten och alla visdomsord.

A trip down memory lane...

Ibland, jag vet inte varför, så bara sugs min hjärna bakåt i tiden. Den här morgonen blev det så. Jag har gjort upp mycket med mitt förflutna. Vill helst inte tänka så mycket på det för det var inte så kul då. Men det finns ju ändå där nära, nära i en stor dammig kista i själen.

Ibland utan förvarning så slår den upp locket på vid gavel och ut rasslar en virvelvind av minnen från förr. 

Jag gick och öppnade locket på en låda som står längst upp längst in på en garderob (å riktigt alltså, ingen metafor ;-). Kollade på bilder.
Det är så overkligt att se bilder av sig själv i en anna tid. En annan dimension? De där människorna är döda. Eller transformerade. Har gått från att vara små och snuttiga till att vara lite fläbbiga och skäggiga.

De flesta har förändrats till det bättre förstås. Men ändå, så märkligt och sentimentalt. Jag kommer aldrig mer träffa henne, hon som var min bästa vän när vi var fjorton. Vi är vänner nu med. På facebook. Men vi är några andra nu. Ser helt annorlunda ut både på utsidan och insidan.

Jag hittade i alla fall de här bilderna på mig själv . Här hade jag inga barn. När jag hade svart hår då bodde jag i en drömlägenhet med en enorm balkong i "sofo" och hade en mörk och komplicerad relation med en mustaschprydd norrlänning. Visste inte ens att min nuvarande kille fanns fast vi bodde i samma stad och gick på samma klubbar. Fast han hängde med hon som var min bästis på dagis.


"Livet börjar om så många gånger Emma" det sa en kille till mig en gång när jag låg och grät i hans säng. Han var mycket äldre än jag och jag hade inte insett att det var sant än. Jag var en vimsig tonåring.  
Livet börjar om hela tiden. Nya liv i ett och samma. 
Ibland när jag passerar platser där det hänt mig stora saker så kan jag nästan se mig själv. 
När jag åker ned för rulltrappan på nån hållplats där jag hängde när jag var yngre så kan jag se mig själv som sextonåring åka upp, hur vi möts på mitten och jag vill sträcka ut handen och snudda vid min arm. Ge mig själv en blink och mima att allt kommer bli bra. 

Tid... jag förstår inte tid. Jag var ju där. Jag. Åkte upp för rulltrappan, just den, samma rulltrappa. Där stod mina fötter, kanske på samma trappsteg då som nu. Samma plats och samma person, samma årstid samma minut på dagen. 

Det är en trygghet att veta att allt förändras. Att livet kommer se helt annorlunda ut när som helst. Och börja om igen efter det. Det är läskigt också. Eftersom jag en gång i tiden befann mig i totalt mörker på havets botten. Så snabbt det gick uppåt plötsligt. När det var dags för det livet att börja. Hur snabbt kan det inte gå neråt igen? 
Om en minut kan telefonen ringa och säga att något har hänt. Som förändrar ALLT. 

Jag gick länge och avskydde den jag var förr. Tog avstånd från mina tidigare handlingar med hat i själen. Tänkte att det där var inte jag, jag är inte hon längre! Jag vände mitt yngre jag ryggen och klippte. Smällde igen dörren till det förflutna och gick vidare med munnen hårt ihopsnörpt. 

Sen gick jag till min mirakelmassör/terapeut Björn som bara smällde upp dörren på vid gavel igen och bjöd in alla mina gamla "jag" till nutiden. Shit vilken grej. Jag var så arg och ledsen och låg på hans massagebänk och grät och fräste åt honom. Som värsta exorcismen. 

"Om hon är här nu, artonåriga Emma. Om hon står här bredvid dig nu, titta på henne! vad vill hon säga till dig?" 

Och jag svarade en massa saker. 

Och han fortsatte att fråga "Kan du se att hon  gjorde så gott hon kunde under omständigheterna? Kan du förlåta henne?"

Och så tvingade han mig att plocka fram alla mina jag från mitt liv. Ända ned till fyraåringen och varje person fick jag säga saker till och lyssna till vad hon hade att säga mig. 

Sen övertalade han mig att krama om varje av dom och säga att jag förlåter dom.

Jag kände mig så löjlig som låg där och kramade mig själv. 

Men efter det så var inte dörren stängd länge. Jag bär lilla barnjaget på ryggen och släpar motsträviga tonårsjaget efter mig i handen varje dag och dom är så himla fina och bra och bäst på alla sätt trots alla misstag och hemska saker som sagts och gjorts. Herregud jag förlåter dom, det är ju bara barn, ungdomar. Det vet man ju hur dom är, hur svårt det är att växa upp och gå igenom skärselden för att hitta vem man är. 

Man ska inte döma sig själv och hata sig själv. Alldeles för många människor hatar sig själva. Eller den de var förr. Jag hatade mig själv och mina misstag men kunde se att andra varit lika destruktiva och gjort lika knäppa saker och dom kunde jag förlåta bara sådär.

Man gör alltid så gott man kan. Oavsett om man gör idiotiska saker och ångrar sig ned i graven i flera år. Man gör saker utefter de förutsättningar man har och efter det livet som man levde DÅ. 
Nej, man skulle inte göra det idag för det här är ett annat liv. Vem är man att döma den man var då i det liv man levde då?

Försök att förlåta dig själv om du bär på såna känslor. Alla gör misstag och har mörka perioder. Det händer saker ibland som man inte kan hantera på ett sätt som ens framtida mer erfarna jag skulle önska. 

Och försök att förlåta andra. De som kanske gjorde dig illa. Jag var tillsammans med en kille när jag var tonåring. Han var inte snäll mot mig. Fy fa-an vad han gjorde hemska saker mot mig. Jag var jättearg på honom tills för ganska nyss sen. Då jag tittade på kort på honom och såg en liten kille på 17år. Han är en man nu, med skägg och bostadsrätt och är typ professor i historia och samhällskunskap eller nåt sånt. Men då var han en liten snurrig pojke som mådde jättedåligt. Honom gick jag och var arg på?! Slösade min energi på att inte kunna förlåta. Han var långt bort men jag sårade mig själv genom att älta vad som hände för tolv år sen. 
Lilla plutten. Jag är säker på att han haft svårt att förlåta sig själv för det där och att han aldrig skulle göra nåt sånt idag. 

Med kärlek släpper jag dig fri!
Så brukar jag försöka säga till de sidor av mig som jag har svårt att förlåta och människor i min omgivning som tär på mig eller sårar mig. 

Tack och adjö alla gamla misstag och personer från förr, det här är mitt liv och jag tar ansvar för och förlåter barnen och tonåringarna i mig.
Varsågod att träda fram, jag finns här för mig idag, NU!

Det som fanns förr kan aldrig komma tillbaka, kan aldrig göras ogjort. Så släpp det fritt. ♥ 

onsdagen den 21:e september 2011

Deppig?

Mina spellistor hamnade i skymundan för min Spotifyprenumeration stängdes av för att jag inte hade betalat räkningen.

Men nu ska jag börja fila på dem igen. Anonym som var så olycklig har inte gett sig tillkänna, men det var visst andra som ville ha dem också så då kan de lika gärna vara till er! :-)

Så länge bjuder jag på den här låten, den är så äckligt klämkäck så jag kan inte låta bli att bli glad!

Lill Lindfors – Åh, vilken morgon

Drömmar.

creativeeveryday.com/
Drömmar är så spännande tycker jag. Hela företeelsen att sova är så intressant. Som på en given signal går nästan hela vårt land och lägger sig. Först bäddar vi ned barnen och väntar tills de är "nedsläckta" och sen bara lägger vi oss ned och stänger av. Off. I hur många timmar som helst.

Och så drömmer vi. Befinner oss i medvetandet på helt andra platser som är så verkliga. Känner riktiga känslor som beror på vad vi upplever i drömmarna.

Jag vill arbeta med mina drömmar. Lära mig tolka och analysera dem utan att använda ett drömlexikon. Jag förtår mig inte på drömlexikon. Det kan väl omöjligt finnas symboler som betyder samma för alla. Står för samma sak. Eller?

Om nån drömmer om en bil, vem man än är, var man än befinner sig på jorden, så är det symbol för... öh... karriären typ?





Nä det där köper jag inte. Jag tror att drömmar är mycket mer komplexa och individuella än så. Och jag tror att man kan lära sig mycket om sig själv genom att analysera sina drömmar.

Någon som har ett boktips på det? ;-)

The mystery of Michaela.

Hej Michaela!
Jag har länge varit fundersam och undrat om du är en eller två personer. Ibland kommer det två kommentarer på samma inlägg med signaturen "Michaela". Är du en person, hon som jag har träffat på Omtanke? Eller är ni två Michaelor? Signera med ditt namn och första bokstaven i ditt efternamn så jag vet! :-)
Ni som heter Hanna också. Jag har vad jag tror är fyra fina Hannor som kommenterar och jag vet aldrig vem som är vem. ♥


Bokcirkeln!

Så himla kul att ha en bokcirkel, jag läser och läser.
Tänkte att ni som är med i cirkeln kunde tycka det var kul att veta hur många andra som är med?

Vi är 18 stycken än så länge men fortfarande hoppar det på folk. 


Och läslistan har utökats till 40 böcker!

De som läser ALLA måste ju få nån sorts belöning.

En v.i.p kväll i min nya butik kanske. ;-)

tisdagen den 20:e september 2011

Bästa hjälpen!

Hörrni alla bästa hjälpare, stöttare och peppare!

Nu är det ju så att jag ska öppna en egen riktig fysisk butik. (HURRA! hoppar upp och ned varje gång jag får prata om det!)
Med det kommer också webshopen att utökas drastiskt med massor av nya märken och produkter.
Ennio Eco ska äntligen växa sig så stort och fin som det är ämnat att vara.
Vi kommer också byta namn, men det får ni veta mer om senare!

Det finns ju en hel uppsjö av grejjor och i vår butik vill vi ha de allra finaste, bästa, vackraste och mest populära produkterna förstås. 

För mig personligen är det också viktigt att företaget som står bakom produkten är något extra. Som till exempel Wise som ger 3% av intäkterna till ett stödprojekt för kvinnor och barn i Guinea på västafrikas kust. 

Eller företag som arbetar aktivt för miljön och har ett varmt och engagerat företagande.

Jag är inte så intresserad av att bli återförsäljare åt produkter som har tillverkats av företag som bara bytt ut ingredienserna till ekologiska och naturkosmetiska för att tjäna pengar och hänga på en trend.
Det är självklart jättebra att de gör det!

Men jag vill att mitt företag ska vara mer än så. Jobba för en bättre värld på många fronter!

Det är förstås svårt för er att veta exakt vilka som står bakom de produkter ni gillar. Men överös mig med tips så kollar jag själv upp det!
Och om ni VET att just det eller det företaget gör något extra så let me know!

http://www.countryliving.com/


Jag vill också GÄRNA att ni skickar recensioner på produkterna jag säljer. Särskilt om ni inte gillar någon vara. Jag vill ju ha de bästa produkterna i min affär och blir bara glad för feedback! Vore så trisst att sitta och sälja nåt som majoriteten av er inte gillar utan att veta om det.

Eko-aktion!

Anna som driver bloggen "hemma hos fru C" har kommit med ett så jäkla bra förslag! Såhär skriver hon: 


"Tipsa om dina skönhetsfavoriter hos Damernas Värld
Damernas Värld brukar varje år lista årets skönhetsfavoriter, där läsarnas favoriter är en egen kategori. Nu är det dags att tipsa om årets favoriter.

Mitt förslag är att alla vi som använder naturlig och ekologisk hudvård gör gemensam sak och går in och röstar, för att göra den här typen av produkter mer synliga. Vad säger ni, är ni med mig? Det enda du behöver göra är att tipsa om dina tre favoritprodukter och det gör du här."


Föräldrarskapets komplexitet.


Det är så snurrigt det här med att ha barn. Jag tycker att det är SÅ JÄVLA JOBBIGT att ha barn. Fyfan vad jobbigt det är. Energikrävande så till den grad att INGET i mitt liv innan jag blev mamma kunnat mäta sig med det.

Ändå älskar jag det. Hela grejjen. ÄLSKAR! 
ÄLSKAR att ha intorkat snor på axeln, att snosa dem i örat, hur hela rummet doftar som vetebulle när de sover, när de skrattar och berättar saker. Jag ser SÅ mycket fram emot att få ett tredje och kanske fjärde barn så småningom.

Men ändå. Oftast är det faktiskt en himla kamp om allt. 

Jag har pratat med många vänner om det där. Komplexiteten.

När de sover längtar jag efter dem och vill att de ska vakna.
När de är vakna längtar jag så jävla mycket efter den tiden på dagen då de sover.
När de är på dagis längtar jag efter dem och den bästa stunden på dagen är när jag går upp mot dagisgrinden och får syn på deras små yllenyllen mitt bland alla andra barn.
Så fort jag är påväg hem från dagis så önskar jag att någon annan skulle komma och hämta dem, men när väl någon är barnvakt så längtar jag ihjäl mig efter dem. Tycker att mitt hem är kallt och tomt och meningslöst.

När de är bråkiga och inte lyssnar på mig blir jag skitarg och ryter åt dem att de ska göra som jag säger, men när de gör som jag säger så får jag ångest och dåligt samvete för att de "lyder" och kuvar sina egna viljor för min auktoritet. 

Jag vill inte att de ska skrika och bråka men jag vill inte att de ska vara snälla och hålla inne.
Jag vill inte att de ska fejka massa gråt och gnälla sönder mitt huvud men jag vill att de ska lära sig att bli män som kan uttrycka känslor och som vågar gråta.

Jag vill vara en sån mamma som är tålmodig och pedagogisk, men jag har ett sånt jävla temprament att allt runtomkring mig flyger när jag blir arg. Jag vill inte bli så arg, men samtidigt vill jag att barnen ska se att det inte är farligt att vara arg. Och att man får bli det. Och att jag också har integritet och gränser för hur man får bete sig mot mig.

Det gäller att förlita sig på att man gör sitt bästa. 

Men om jag tittar på hur jag utvecklats under de 27 år som jag levt så vet jag att jag kan ännu bättre. Jag lär mig så mycket om mig själv och andra varje dag.

Men det är väl det som är livet. Att göra så gott man kan i nuet. Så får mina barn göra så gott de kan med sina nu med de verktyg de fått och får av mig.

Ibland kanske jag tillskriver mig själv för stor betydelse i deras liv. Visst betyder jag ALLT för dem nu. Men mina "misstag" eller svagheter betyder inte allt i deras liv. Kommer inte betyda så mycket förhoppningsvis.

Jag minns inte vem som sa att det inte spelar så stor roll om man leker med sina barn eller på vilket sätt man uppfostar. Det som betyder mest är vad det är för energi och stämning i familjen. Vad som sägs mellan alla ord. Det där tysta outtalade. 


Det brukar jag tänka på när det varit en jobbig och bråkig dag. Att det, trots dumma opedagogiska ord ändå i luften omkring oss alltid finns kärlek och respekt. 




måndagen den 19:e september 2011

Här är jag! Fast ändå inte.

Hej Hej!
Jag är fortfarande här. Fast också uppe i det blå. Himmel nummer sju eller så.

Läser böckerna i vår bokcirkel, har jobbat långt bort från datorn och är helt hooked på Battlestar Galactica. Men det är bara några avsnitt kvar och sen ska jag inte se nått mer på serier! BAARAA läsa!

Och jobba (blogga).

Jag måste ju förutsätta att det som upptar all min tankekraft kommer att gå i lås. Och även om jag helt skrockfullt känner det som att jag ropar hej innan jag gått över ån eller vad man ska säga, så MÅSTE jag få läcka lite. Jag KAN bara inte hålla mej. Och allt är så mycket roligare när jag får dela det med er som läser min blogg!

Viharlagthandpenningpåenalldelesegenbutikochsalong!


Nu är det bara bostadsrättföreningen som ska godkänna vår eminenta verksamhet. Och varför skulle de inte göra det? VEM säger nej till en underbar ekologisk skönhetssalong/butik?

Vår ja... inte bara min.
Men vem min nya, gamla, kära, underbara partner är tänker jag inte avslöja förrän om ett litet tag. 

Men om allt går som det ska så öppnar vi en helt fantastisk ekobutik och salong innan 2011 har nått sitt slut. Kanske till och med månader innan 2011 har nått sitt slut....

Det är min stora fina dröm och snart är den en alldeles riktig verklighet!

redbubble.com





torsdagen den 15:e september 2011

Första bokmailet!

Nu har första bokmailet skickats ut till er som är med i min bokcirkel!
Om du inte har fått något mail eller vill anmäla dig, maila mig på emma@ennioeco.se


Dreams are coming true...


Det händer extremt positiva och omtumlande saker i mitt liv nu. Jag kan inte sova och äta och vankar av och an i mitt vardagsrum och biter hysteriskt på naglarna.

Jag kan berätta senare vad som händer. När det är lite mera klart!

Men det är alltså därför det bloggats så dåligt här.

Min lägenhet ser också ut som hej kom och hjälp mig. Den speglar mitt totalkaosiga inre.

Nu ska jag i alla fall samla ihop alla boktips och göra ett fint litet bokbrev till alla er som mailat mig.
Gu vad kul vi kommer ha med alla konstiga, flummiga, intressanta böcker!

måndagen den 12:e september 2011

Bokcirkeln.

Alla som vill vara med i bokcirkeln, maila mig på emma@ennioeco.se

Man behöver inte läsa alla böcker. Maila bara om ni vill ta del av bokdiskussionerna!

söndagen den 11:e september 2011

Dyngkåt och hur helig som helst.

Alla underbara kvinnor som läser min blogg, ge er själva presenten att titta på Mia Skäringers show: Dyngkåt och hur helig som helst. Och läs boken med samma namn!

Jag såg den där föreställningen på cirkus, och jag läste boken samtidigt som vi hade vår kris här hemma och det tog mig igenom SÅ mycket. Det var hennes ord som fick mig att sluta vara rädd. Det stärkte mitt självförtroende så himla mycket, HON stärkte mitt självförtroende.

När jag såg den här showen så blev jag så berörd så jag satt och skrattade och grät helt hysteriskt på samma gång. Hon som satt bredvid mig kollade på mig som att jag var galen. Jag grät HELA dagen efter föreställningen också.

Och nu finns den för alla att se på svtplay. Bara klicka på länken här under!


DYNGKÅT OCH HUR HELIG SOM HELST!

torsdagen den 8:e september 2011

You need to get off facebook.

Okej jag tycker inte att facebook är the devil. Det är underbart för släkt och vänner som splittrats över världen på grund av krig och annat. Det är jättebra för de som har vänner som bor långt bort.

Jag däremot har jag alla jag älskar hos mig i stockholm. Tar max 30min att åka till dem. Alla dom har telefon också.

Så för MIG, är facebook precis det som beskrivs i den här videon. Sen håller jag med de youtubeklipp med folk som gjort likadana videos fast som motargument till honom.

Han ser så sliten ut i början av videon så först trodde jag det skulle bli nån historia om hur facebook förstörde hans liv. Tycker ändå att det är en fin och tänkvärd video förutom att hans fingerslickande grosses me out! Hehe.

Bokhösten!

Tycker ni att jag ska bestämma vilken bok vi ska läsa?
Alltså att jag skriver ett blogginlägg och berättar vad som är veckans/månadens bok allteftersom.
Eller ska jag publicera en lista som alla kan plocka fritt från och lägga till blöcker i som de vill? (blöcker, leesa nårra blöcker)

Ska vi läsa samma bok samtidigt eller göra som en postkedja och kanske läsa en bok var, skriva en kommentar/lägga ett brev med reflektioner i slutet och skicka vidare med post till personen under en på listan? Eller ska alla läsa hejvilt vad de vill?


Ska vi (appropå fejjan) ha en facebookgrupp där vi diskuterar böckerna eller maila varandra? Eller skriva kommentarer och inlägg här i bloggen om de olika böckerna?

Som svar till er som pluggar och bara vill läsa nån bok här och där, SJÄLVKLART! Alla får läsa vad de vill och hoppa med i vilka diskussioner de vill. Nån bok kanske alla läser men själv vill man inte diskutera den för den väckte privata saker. Eller väckte ingenting.
Läsfrihet åt alla! ;-) Nån bok kanske man tycker verkar astrisst och vill inte lägga energi på att läsa. Då kan man smygläsa diskussionen om den så kanske man blir sugen i alla fall. Eller inte.

Man kanske läser långsamt eller snabbt. Whatever! Inget tvång då blir det bara tråkigt. Men ändå lite struktur för då rinner det inte ut i sanden.

Så säg, hur tycker ni vi ska göra?

fotot lånat härifrån.

onsdagen den 7:e september 2011

Till alla er med bebisar...

Jag tycker att Mádaras diaper cream är fantastiskt bra. Hela Mádaras babyserie är liksom i skymundan. Det tycker jag inte är rätt för de produkterna är väldigt fina.

Vet inte om folk fortfarande använder "traditionella" produkter på sina små, eller om de använder samma som till sig själva.

Det vill jag i alla fall bara säga att låt er inte luras av lullulliga etiketter med bamse på eller natusan eller hu virdriga johnson&johnson, jag får kräkimpulser när jag läser deras inci. Babyoljan är REN petroleumolja och parfym. Yes! Precis vad man vill smörja en nyfödd snutt med.

Hett tips i alla fall, till er med blöjbarn: Mádara diaper cream. Ren och fin från växtriket och underbart bra!


Specialerbjudande!

Är du sugen på en ansiktsbehandling? 
På tisdag den 13:e har jag specialpris för att fira in hösten! 490:- för 60min (ord 650:-).
Välkommen att ringa eller maila för att boka tid.

emma@ennioeco.se
0760 16 17 80

Bida sin tid.

Älskar den här bilden.
Har funderat länge på att ta bort mitt facebook-konto. Min satans kille har redan gjort det. Det stör mig att jag inte vågar. Ja, vågar! Jag är rädd för allt jag kommer missa som jag ändå inte upplever när jag är inloggad på fejjan. Istället för att stirra på facebook kan jag till exempel läsa en av böckerna i vår lista. Eller typ umgås med min familj. Eller varför inte ta ett bad bara jag helt ensam och fundera över saker.
Jag har en Iphone. Jag har börjat med att ta bort facebookappen från den. Som nåt mesigt litet babystep.

Saker jag är beroende av och inte lyckas sluta med:

- Kaffe.
- Facebook.

Saker jag slutat med till 90%.
- Komjölk.
- Kött.

Okej kaffe ger ju abstinensbesvär, det är fysiskt. Men facebook. FAACEBOOK... det är ju bara att trycka på delete.

MES.

Jag har bara regn hos mig...

Regnet vräker ned och jag försöker motstå att göra en kopp kaffe... jag är mycket MYCKET mer beroende av kaffe än vad jag kunnat drömma om. Trodde jag bara blev lite sugen, men nej, nej. Monstruös huvudvärk, nervösa ryckningar i fötterna. Bitning på naglarna. Diffust illamående är bara några av abstinensbesvären jag erfar varje dag tills jag vekt kapitulerar och stapplar fram till kaffebryggaren och med skakande hände fyller den med pulver. Samtidigt som jag står böjd över den och häftigt drar in doften av kaffe i näsan som en jäkla pundare.
Inte bra.   

Eeh men ialla fall....
Vad roligt att det var flera som vill vara med på en bokhöst!

Ska vi göra upp en plan?

Är en bok i veckan för hardcore? Ska vi ha en bok på två veckor? Beror förstås på hur tjock den är. Vi kanske får bedöma varje bok för sig.
Skinny Bitch tar inte mer än en vecka att läsa i alla fall. Och den tycker jag ska vara med på listan. 

Här är några förslag på böcker:
  • Skinny BitchRory Freedman and Kim Barnouin
  • Du kan hela ditt liv - Louise L. Hay
  • När du gör som jag villHenrik Fexeus 
  • Läk dig själv - av Monica Nicou 
Fyll på med böcker och ni som inte vill vara med och läsa får jättegärna tipsa ändå! När vi har en gedigen lista så lägger jag upp ett schema och lite instruktioner för hur det hela ska gå till.

 

måndagen den 5:e september 2011

Förberedelse för kalla vindar.

Sommaren är slut. Det är September. Snart kommer den riktiga hösten. Säkra hösttecken som redan visat sig hos oss är supersnoriga barn.

Nu gäller det att förbereda sig inför vad som komma skall. Den långa kalla mörka perioden.

Det går inte att släntra in i den med samma vanor och samma kost som vi hållit de senaste månaderna, då kommer vi bli sjuka och deppiga.

Jag och min kille har gjort upp en plan för hur vi ska behålla värme och ljus och energi genom det kommande halvåret.


  • Yoga. Vi ska försöka yoga varje dag. 
  • Börja fylla på redan nu med kosttillskott som nässelpulver, nyponpulver, probiotika och så vidare så att reserverna och depåerna är ordentligt fulla när influensorna slår till. Det är mycket bättre att förebygga än att försöka häva i sig tillskott när man redan är sjuk. 
  • Göra smoothies varje morgon och dricka massor av örtté, speciellt citronmeliss vilket är så underbart uppiggande och humörshöjande. 
  • Ånga massor av eteriska oljor i lägenheten vilka både värmer och stärker psyket och själen men också ger immunförsvaret en skjuts. Och är antibakteriella och antiseptiska så de renar rum och förkylningsbaciller som flyger hejvilt i instängda lägenheter. 
  • Börja göra ansiktsmasker några gånger i veckan för att boosta huden med fukt inför den väldigt tärande kalla vinterluften som får vem som helst att flagna och läppar att spricka. 
  • Läsa många många böcker, både skönlitterära och facklitteratur. 


Jag skulle vilja lägga fram en utmaning, för jag är så frestad att börja följa alla serier och sånt som kommer på hösten. Som inte ger mig NÅGONTING. Idol till exempel, och allehanda amerikanska saker. (jag kan inte för jag har ingen tv längre för min kille slängde ut den förra veckan.)
Istället ska jag försöka läsa en bok i veckan som inte är skönlitterär. Är det någon som vill haka på? Vi kanske kan läsa samma böcker och diskutera dem sen? Via mail går jättebra.

lördagen den 3:e september 2011

På schemat: holistisk näringslära!

Shit det är jättekul och spännande med vegansk näringslära! Tack för tipsen ni som skrivit, och ös gärna på med mer!

Jag ska minsann utbilda mig till max, jag har letat länge efter något "nytt" att snöa in på.
För mig har det länge handlat om vad jag INTE vill äta (e-nr, syntetiska smakaromer, aspartam, socker osv) men jag har inte kommit till punkten då jag tar ställning för vad jag faktiskt ska äta istället.

Förrän nu.

Efter att ha läst kapitlet: "You are what you eat" i Skinny Bitch går det liksom bara inte längre att äta kött.
Varje mening i hela kapitlet fick mig att känna skam och avsky.

Det var så vidrigt att jag inte ens kunde gråta och jag VET egentligen allt det där. För en gång när jag var tretto-fjorton så stod jag själv och tjatade samma sak till mina föräldrar som ba "ja-ja- hare krishna" typ. (Jag hade bindi i pannan)
Haha, nej de har alltid varit väldigt respektfulla mot mina åsikter även om de inte hållit med.


Men inget dåligt samvete, inget äckel eller ångest över att jag inte gjort något tidigare. Över att jag blundat för saker jag egentligen vetat hela tiden.

Kraftens avgörande ögonblick är alltid just nu. 


Och mitt nu säger att jag har ätit tillräckligt mycket lik.


Tack till dig som frågade mig om min familjs kosthållning, det fick mig att äntligen ta tag i det på riktigt-riktigt! 




Ps. Du som hittade låten som din pojkvän spelade för dig innan han dog, vad fantastiskt! Jag blir så himla glad för din skull! Vad är det för låt? Nu vill jag också höra den. :-)

fredagen den 2:e september 2011

Lång färd mot inget kött.

Fick en fråga om kost.
Hu, det är min skamfläck. Eller har varit, vi byter långsamt ut allt på samma sätt som vi bytte ut all hudvård och alla barnens leksaker och kläder.

En sak i taget.

Men ändå, jag har vetat i fjorton år att det inte finns några ursäkter för att äta kött. Varken djurrättsligt, miljömässigt eller hälsomässigt.

Hursomhelst är vi på god väg att inte ha några animaliska produkter på vårt bord hemma. 

Men jag märker att det är mycket om vegomat som jag inte vet.

Till exempel stod jag i frysdisken och skulle vara sådär superslö och köpa halvfabrikat till lunch. Och så fanns det sojakorv och quornkorv och någonstans i mig ringde det en klocka som sa att framställningen av quorn  inte alls är bra för miljön. Men jag vet inte när eller var jag hört det och om det ens är sant.

Jag hade någon föreställning om att vegetarianer också var måna om miljön och bara åt ekologiskt men det har jag märkt på sistone inte alls stämmer.

Så ni vegetarianer/veganer osv som också är miljömedvetna, kan ni inte utbilda mig lite i vegetariskt OCH ekologiskt leverne när det kommer till kosten?




torsdagen den 1:e september 2011

Älgört - naturens aspirin...

http://www.acc.umu.se/

Till er som blev nyfikna på älgört eller älggräs, länken här nedanför tar er till en webshop som säljer älgört och har en bra informativ text om det!

ÄLGÖRT hos re-fresh

My persuasion can build a nation, endless power, with love we can devour.

Ibland blir jag vansinnig på hur världen ser ut. På läkemedelsföretag och kemikalier och på hur maktlös jag känner mig inför allt.

Jag vet att många av er som läser det här också känner så. Det är inge roligt. Det brinner i magen av vanmakt och det kommer inte leda någonstans. 

Istället är det bättre att ta ett djupt andetag, sjunka in i sin kvinnlighet och känna samhörighet och styrka med alla kvinnor och män i tidigare generationer som fört kunskapen om naturen vidare. Som berättat för sina barn om örter, rötter och blommor. Som hjälpt och botat och helat varandra i samspel med och med respekt för naturen.


Se inte dig själv som en person som desperat står och skriker i en korrupt värld där ingen lyssnar. Se istället dig själv som en länk i en stark kedja som går långt tillbaka i tiden och kommer gå långt i framtiden. Håll den kedjan. Knyt den vidare till de som vill lyssna och vara med. Låt den bli stark i dig, just din ögla, obrytbar. Strunta i de andra som inte är en del av det.

http://imaginingourselves.imow.org


Låt vanmakten rinna av och gå och hämta en bok om läkeörter... ta en promenad i skogen... köp inte de där giftiga produkterna... titta inte på tv-reklamen... ge inte dina barn skiten oavsett om det känns som att du måste stå på ett slagfält med kulor vinandes om huvudet.
VET att inne i dig finns all styrka att stå emot, att tacka nej. Inte med ilska och förakt, utan ett ödmjukt nej tack. 


Det är fortfarande män som tjänar mest. Det är fortfarande män som gör de flesta inköpen. Men det är i flesta fall kvinnan som har skrivit inköpslistan. 

Så berätta med kärlek och värme och inspiration för dina vänner om de fina växterna.
Säg inte "hur fan kan du äta det där?" bjud istället över dem på något annat.
Visa genom att själv vara. Genom att själv utstråla. Och framförallt, bry dig inte så mycket om vad andra gör med sina kroppar.
Det rena, fina omtänksamma levnadssättet smittar av sig så mycket mer än vad du tror.

I sinom tid...