torsdagen den 1:e september 2011

My persuasion can build a nation, endless power, with love we can devour.

Ibland blir jag vansinnig på hur världen ser ut. På läkemedelsföretag och kemikalier och på hur maktlös jag känner mig inför allt.

Jag vet att många av er som läser det här också känner så. Det är inge roligt. Det brinner i magen av vanmakt och det kommer inte leda någonstans. 

Istället är det bättre att ta ett djupt andetag, sjunka in i sin kvinnlighet och känna samhörighet och styrka med alla kvinnor och män i tidigare generationer som fört kunskapen om naturen vidare. Som berättat för sina barn om örter, rötter och blommor. Som hjälpt och botat och helat varandra i samspel med och med respekt för naturen.


Se inte dig själv som en person som desperat står och skriker i en korrupt värld där ingen lyssnar. Se istället dig själv som en länk i en stark kedja som går långt tillbaka i tiden och kommer gå långt i framtiden. Håll den kedjan. Knyt den vidare till de som vill lyssna och vara med. Låt den bli stark i dig, just din ögla, obrytbar. Strunta i de andra som inte är en del av det.

http://imaginingourselves.imow.org


Låt vanmakten rinna av och gå och hämta en bok om läkeörter... ta en promenad i skogen... köp inte de där giftiga produkterna... titta inte på tv-reklamen... ge inte dina barn skiten oavsett om det känns som att du måste stå på ett slagfält med kulor vinandes om huvudet.
VET att inne i dig finns all styrka att stå emot, att tacka nej. Inte med ilska och förakt, utan ett ödmjukt nej tack. 


Det är fortfarande män som tjänar mest. Det är fortfarande män som gör de flesta inköpen. Men det är i flesta fall kvinnan som har skrivit inköpslistan. 

Så berätta med kärlek och värme och inspiration för dina vänner om de fina växterna.
Säg inte "hur fan kan du äta det där?" bjud istället över dem på något annat.
Visa genom att själv vara. Genom att själv utstråla. Och framförallt, bry dig inte så mycket om vad andra gör med sina kroppar.
Det rena, fina omtänksamma levnadssättet smittar av sig så mycket mer än vad du tror.

I sinom tid...



4 kommentarer:

Anonym sa...

har funderat ett tag på din familjs kost? äter ni kött eller vegetariskt?

Emma sa...

åh, min skamfläck! MÅSTE DU FRÅGA?! ;-) Vi försöker äta veganskt hemma, men vi har inte gett några restriktioner alls på dagis och vi äter kött när vi blir bjudna på det hos andra.

Men vi strävar båda efter att bara köpa ekologiskt och rent, så lite animaliska produkter som möjligt. Vi har tex fasat ut mjölk, vi dricker bara havre och sojamjölk (barnen får inte soja) och äter alltid gröt med havremjölk och bär till frukost. Middag brukar bestå i olika grönsakskombinationer men ibland blir det snabbmakaroner med ketchup och sånt. :-S

Vårt projekt den här hösten är att ge våra middagsrutiner ett ordentligt lyft. Igår åt vi tex stekt tofu, hemmagjord pesto och ugnsbakade grönsaker från bondens marknad. Då kände vi oss sååå himla duktiga. hehe. ;-)

Vi betar av saker en efter en, det blir för mycket att kapa alla gamla vanor samtidigt.
Vi kommer nog vara minst vegetarianer till nästa sommar. Det finns inga som helst ursäkter för att äta kött. Jag skäms för att jag fortfarande gör det. Särskilt när jag jobbar med det jag gör. Usch äckligt!

Själv då? :-)

Anonym sa...

Tack för dina visa ord Emma.
Senast igår kväll kände jag dessa känslor av maktlöshet och ständig kamp av att många väljer att inte lyssna och blunda istället. Förtsår inte hur vi kan ifrågasätta något som funnits så mycket längre än oss, växtriket.
Fortsätt med det du gör :)

Anonym sa...

skönt att du är medveten och att ni kämpar åt rätt håll iallafall! man måste ju börja någonstans :)
jag blir så irriterad på alla som säger sig måna om miljön men samtidigt tycker att ohämmad köttkonsumtion är någon slags mänsklig rättighet.

själv är jag köttfri sen tio år (hurra! tack mitt fjortonåriga jag för det!), vegan sen fem och ett halvt och mer och mer övertygad för varje dag som går :D